bells (:

consider yourself one of my best friends;
consider yourself one of my enemies.

jag har börjat tvivla på några av mina vänner,
insett att dom bara låtsas. låtsas bry sig,
tycka om mig,  lyssna på mig.
dom har låtsats att jag inte finns. i princip.
jag har redan förlorat en del, och vissa har jag lämnat,
utan att dom vet det.
och vissa, dom värsta, dom håller jag fast vid.
för jag inbillar mig att dom kan ändra sig.
fast jag vet att det är omöjligt.
varför funkar man så?

lögner, svek & hat.
jag är bara deras vän när det passar dom.
ska man bete sig så? nej, i guess not.

dom vill bara veta massa om mig,
för att ha något att prata om. well,
fu. ni ska inte få nåt att prata om.

jag är för ärlig - men man måste våga för att vinna,
right?

dom säger att kärleken är det finaste som finns. men hur kan det vara så fint när det sårar så många? när det krossar så många hjärtan? när det får folk att önska att dom inte levde?

det är en sida av kärleken; den negativa sidan. den andra sidan är positiv, och lycklig. när man precis blivit kär, och inte insett hur det kan gå.

det finns två sidor av allting, men varför framgår den negativa sidan av kärleken mest? hur många är riktigt lyckliga av kärlek egentligen?

alla kärleksfilmer är så fel på något sätt, dom slutar alltid lyckligt, och hur många förhålladen gör det? romantiska filmer slutar alltid med att killen får tjejen och tvärtom, men hur ofta händer det?

jag har aldrig varit kär på riktigt, kändiscrusher har väl alla haft, och man har väl tyckt om någon, men jag har aldrig varit riktigt kär. mina kompisar har varit det, och gång på gång har de fått sina hjärtna krossade.

det gör lika ont att se varje gång, hur de tar på sig skulden fär att de blir dumpade, när det egentligen var killen som var ett svin. dom är beredda att göra vad som helst för dom, även fast de blivit dumpade och borde avsky killen, så kan de inte släppa honom & har fortfarande känslor kvar.

det är hemskt att höra sina vänner prata om hur värdelösa de är, hur mycket de hatar sig själva, när de egentligen borde prata om hur värdelös killen är, eller totalt glömma bort honom.

jag ver hur svårt det är att glömma någon, man går och försöker ägna hela dagarna åt att inte tänka på honom, att hitta något att göra så att man släpper honom, men hur lätt är det? det går inte. man tror tillslut att man har glömt honom, men alla minnen kommer tillbaka och man kan tillslut inte lura sig själv längre.

även fast man vet att det inte kommer fungera, så gör man det ändå, man ger sitt hjärta till någon, för att sedan få det krossat.

jag säger inte att kärlek är hemskt, och att alla förhållanden är olyckliga och så, men i vissa fall är det så. den äkta kärleken är svår att hitta, och det är den alla letar efter. och fortsätt leta, för någonstans finns den.

'... and i didn't mean to fall in love, but i did'