bells (:

consider yourself one of my best friends;
consider yourself one of my enemies.

jag har börjat tvivla på några av mina vänner,
insett att dom bara låtsas. låtsas bry sig,
tycka om mig,  lyssna på mig.
dom har låtsats att jag inte finns. i princip.
jag har redan förlorat en del, och vissa har jag lämnat,
utan att dom vet det.
och vissa, dom värsta, dom håller jag fast vid.
för jag inbillar mig att dom kan ändra sig.
fast jag vet att det är omöjligt.
varför funkar man så?

lögner, svek & hat.
jag är bara deras vän när det passar dom.
ska man bete sig så? nej, i guess not.

dom vill bara veta massa om mig,
för att ha något att prata om. well,
fu. ni ska inte få nåt att prata om.

jag är för ärlig - men man måste våga för att vinna,
right?